Antiken

Antiken denna härliga del av vår historia. Eller inte. Antiken och intressant är inte direkt synonymer i min värld. Men nu när vi väl blivit påtvingade området är det bara att göra det bästa av det.

Om någon säger antiken till mig så är mina första tankar gudar och Grekland. Om jag tänker efter inser jag att det i princip är det enda jag vet. Jag har alltså aldrig läst om antiken någonsin i skolan. Så vad som finns att ta upp har jag alltså inte heller någon aning om. Eftersom jag inte vet vad som bör/måste beröras har jag inte heller några idéer om hur det kan gå till. Även när jag sitter och skriver det här får jag känslan av att jag försöker slingra mig och slippa svara på frågan. Fast det är inte fallet. Uppriktigt så kan jag inte säga nånting om det här BORTSETT från att jag INTE vill ha någon sorts film eller drama med i saken att göra. Det av den enda anledning att när film skulle göras i grundskolan var det samma sak som ett misslyckande. Det var dödsdömt innan det har kommit igång.

En del i uppgiften var att intervjua en närstående om vad de kom ihåg från deras undervisning om antiken. Mitt intervjuoffer blev mamma, som började prata om att prata om att plocka fram gamla skolböcker för att komma ihåg nånting. Det visade sig att hon hade fel. Att det finns anspelningar på antiken i modern litteratur och att p.g.a. liten kunskap i ämnet kanske också missar en hel del av dem, var bland det första hon sa. Och att vissa uttryck syftar på myter från antiken, t.ex. trojanska hästar när man pratar om virus, oidipuskomplex (Freuds beskrivning av sonens sexuella känslofixering vid modern och rivalitet mot fadern), sisyfosarbete (ett arbete som aldrig tar slut) och akilleshäl (någons svaga punkt). En annan sak hon nämnde var ”Att det är klassiska problem, de flesta finns även idag fast i en modern tappning”.

När jag kom hem med boken och började klaga (inget speciellt mot dig Per, jag klagar på ALLA uppgifter vi får) så säger mamma nog är bra, att författaren är bra. Så hoppet om boken är inte förlorat, och jag har inte ens börjat läsa.

Ett sent efter inlägg

En av uppgifterna vi fick under journalistik-projektet var att blogga tre gånger, före, under och efter. Som rubriken antyder är det sent, men det har alla varit hittills och traditioner är ju inte till för att brytas.

Nu när projektet är klart är jag positivt överraskad över slutresultatet. Till slut gick det i alla fall bra. Vi fick ihop orden som behövdes utan alltför mycket ansträngning, trots att vi blev tvungna att stanna kvar en timme in på sportlovet. Det tog ett tag för hos att komma igång och den största delen av arbetet gjordes den sista dagen när vi kom på hur vi skulle samarbeta på det mest effektiva sättet. Men nu är arbetet klart sedan en dryg vecka och nu är det bara att hoppas på att Per gillar det vi har skrivit.