Sommarprat, ett projekt som så smått introducerades för oss för knappt ett år sedan. Det var lite skrämmande då. Det presenterades så tidigt, skulle hela betyget i Svenska B vara beroende av ens prestation? Och spela in, usch nej. Det har jag alltid fasat inför. Men nu såhär några minuter efter att jag lämnat in alla filer, väldigt oortodoxt via ett USB-minne, känns det ändå rätt bra. Det spelades in under ganska oseriösa former och utan hörlurar. Men slutresultatet blev bra, vågar jag säga trots att jag inte har hört hela inspelningen. Och det lär ju inte hända innan det ska spelas upp i klassen. Så nej, jag har inte kommit över rädslan att höra min egen röst.
För att gå in på lite tråkigare saker, som hur min krönika är uppbyggd. Jag har främst använt mig av retoriska frågor. Främst för att betona hur naiv jag faktiskt var. Och det är väl faktiskt den enda som jag har använt medvetet.
Den största skillnaden i en skriven och en läst text är framför allt skillnaden mellan hur man kan använda olika tonlägen och betoningar för att få fram sitt budskap. En läst text kan du lättare göra till din egen. Det är lättare att förmedla ett budskap.
När det gäller lärarens insats i projektet skulle jag ha velat ha bättre feedback gällande främst språket och meningsuppbyggnad i krönikan. Det är svårt att få muntlig feedback på en skriven text
Och till sist, jag skulle inte göra om någonting. Jag är nöjd med det jag har presterat och jag har gjort mitt bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar