Victor Frankenstein

Vetenskapsmannen som skapade liv. Hade detta varit i verkligheten hade det varit Victor Frankenstein man hade tänkt på när man enbart hörde namnet Frankenstein. Nu är det fallet, det är fiktion och det man tänker mest på är de monster han skapade. Därför följer nu en beskrivning av vetenskapsmannen Victor Frankenstein.

Vi får först möta Victor mitt ute i ödemarken, en plats som på riktig kan kallas Ingenstans. Han är sjuk och plockas upp av en expedition. Det är också där berättelsen har sin början, när han börjar berätta för Walton vad som drivit honom så långt ut på isen. Walton fattar tycke för den hårt härjade mannen, "Han är blid och dock så klok, hans sinne kultiverat, och när han talar väljer han visserligen sina ord med stor kräsenhet, ändå flödar de snabbt och makalöst vältaligt" (s. 24, Norstedts)

Som citatet antyder äger han inte bara stora kunskaper inom det naturvetenskapliga ämnet utan vet också hur man för sig och har kunskaper i andra ämnen. Jag tror detta kan bero på att han uppfostrades med kärlek, något som kanske inte var allt för vanligt i rikare familjer under 1700-talet. Han har fått lära sig att respektera människor och visa tacksamhet mot dem som förtjänar det.

Något som framgår tydligt är den kärlek han känner för sin familj, men den är trots allt inte lika stark som hans vilja att lära sig så mycket han kan om kemi och hur man skapar liv. Han svarar på deras brev ytterst sporadiskt och det tar honom trots allt sex år innan han återvänder till sin hemstad och detta föst efter att hans bror har blivit mördad. Dock är kärleken till familjen problematisk, en av familjen älskad tjänsteflicka döms för mordet på brodern trots att Victor vet att det var demonen som utförde dådet. Men det kanske är av just kärlek han väljer att inte berätta. Han kanske inte vill att familjen ska behöva sörja mer, att de ska få ett avslut.

Redan en kort bit in i boken är boken är Victors val komplicerade, det finns aldrig en enkel väg och inte heller en väg som är helt rätt